Fiskefeber

Idag, denna helt underbara söndag åkte jag till Stensjön igen.
Solen sken hela dagen, den riktigt värmde där jag satt ute på isen.
Fisken var på hugget och bidrog till en helt suverän ledig dag på Stensjöns is.



3 kampvilliga Regnbågar blev dagens skörd.

Dagens fisketur till Stensjön blev riktigt bra, fängade 2 fina Rödingar.
Tappade 1 och släppte tillbaka 1 mindre Röding.
JJ fick 1 Regnbåge och tappade nån fisk han med.

Får lägga in bilder senare, fungerar jävligt dåligt just nu att få med bilder.

I dag var det äntligen dags att byta miljö, från tv soffans varma och mjuka kuddar till naturens kalla och vita gnistrande värld.  Jag och min fiskebroder JJ hade bestämt oss för att mötas upp vid Gåltjärnarna för att pimpla regnbåge.
Fiskedagen blev väldans kort, solen orkade knappt upp över grantopparna innan den sjönk ner igen.
Det var lite kallt så här första gången man var ut, men inte olidligt.

Jag hade förberett mig mot kylan och tagit med en mössa som jag länge funderat om den skulle klara av att värma mitt huvud mot vinter kylan.
Huvudbonaden....ja, jag vet inte vad jag skall kalla den men varm var den.....jag lovar.
JJ visste inte riktigt vad det var jag hade på huvudet när jag närmade mig honom på tjärnens is.

Varm var nog bara förnamnet.



Som vanligt minskade JJ tjärnens bofasta med en kilos bit.



Skall banne mig ha revanch, nästa gång då....dj..lr.

Det var tidig morgon och jag befann mig i den mjuka fotöljen invirad i yllepläden sittande i skräddarställning, allt för att den råa morgon kylan som letat sig in i stugan medans jag sov inte skulle komma åt min nyvakna lekamen. Det rykte ur kaffemuggen och värmen från den spred sig ut i mina händer, samtidigt som jag med kisande ögon stirrade in i eldens fladdrande lågor som slickade järnspisens gångjärn till den öppna luckan likt ett sotsvart vidunder slickade sig om munnen innan den skulle gå till attack och sluka sitt skrämmda villerbråd.

Jag vaknade till med ett ryck ur mina fantasier och så när hällde ut kaffet i mitt knä, en stor svart skugga hade  skymtat förbi utanför fönstret till vänster om stugans ytterdörr.

Vem? eller vad i hela friden hade hittat ut till min koja här i ingenstans, och mitt i den tidiga vinter morgon?
Jag höll andan och lyssnade, det enda jag hörde var mina egna hjärtslag som sakta började slå i normal takt.

Jag klev ut barfota på det iskalla trägolvet och drog snabbt ihop mina tår när de möttes av kylan.
Utan att röra mig vände jag det öra jag bäst hör med i riktning mot ytterväggen, fortfarande inget.

Jag virade in mig så mycket jag kunde i pläden och låste upp regeln så långsamt och tyst jag bara kunde, nu började hjärtat stegra i fart igen.
Jag kikade försiktigt ut mot vänster.....inget där..
Just som jag vred mitt huvud mot andra sidan om dörren och innan min rörelse var klar såg jag i ögonvrån en stor svart skepnad med jättelika taggiga horn stå inne bland träden.
Nu fullföljde jag min huvudrörelse och stod och såg på en jätte älg till tjur, den måste vara den här delen av skogens absoluta regent.
Åter igen gjorde sig kylan mig påmind, håret på mina ben och armar stod rätt ut och jag stängde stug dörren lika försiktigt som jag öppnat den.
................fortsättning följer.

Hösten börjar göra sig allt mer påmind dag efter annan. Jag får ett snabbt övergående sting i hjärtat där jag sitter på pallen vid tjärnen. Tystnaden är total, sommarens skränande vita fiskmåsar har lämnat skogstjärnen. Fiskrens som hamnar på myren blir mat åt korpen och räven i stället.

Skogen doftar fukt och förmultnelse, träden börjar gulna och en del träd börjar redan tappa sin rödgula skrud.

Jag gör några förströdda kast på öringen som vakar tryggt, men fisken bryr sig inte ett dyft om att ens undersöka vad som trillade ner från ovan. Öringen fortsätter sitt lugna födosök, allt längre bort från min fluga.

Jag sitter och tänker tillbaks på sommarens bataljer vid tjärnen och med ens släpper vemodet sitt kvävande grepp om mig.

Det har varit en bra säsong trots det mycket omväxlande väder vi fått uppleva denna sommar.

Många fina fajter med fisk som hoppar högt med min fluga i mungipan spelas upp likt en film för mina ögon. Dessa stunder skall jag plocka fram när vintermörkret sänker sig allt djupare utanför mitt köksfönster.

Plötsligt väcks jag ur mina tankar och det drar våldsamt i lina och spö, en fisk har tagit flugan och krokat sig själv, så tyst har den slukat flugan att jag ej märkt något av själva nappet.

Jag sitter med båda benen högt i luften för att inte trampa på fluglinan och skapa ett brutal stopp, linan bara fortsätter rinna ut genom öglorna i spöet.

Nu fick rullen liv också, bort med fingrarna så att inte vevknoppen slår mig på mina köldstela fingrar. Fisken verkar bränt allt sitt krut i en enda lång rusning, den kommer så fint och lugnt i mot mig när jag vevar in meter för meter av linan tillbaka på min rulle.

Nu ser jag fisken strax under ytan, det är en Regnbåge. Stor är den också, fisken har en följeslagare bredvid sig där de kommer jämsides i mot mig.

När jag lyfte upp spöet högre över mitt huvud skräms de två och ack vad jag trodde fel att orken var slut för min stora fisk. Nu riste det åter i flugpåken och rullen fräste elakt vinande igen, fisken hoppade högt över vattnet en gång för att nätt och jämt landa innan den for upp ur vattnet med full kraft.

Nu var det väl ändå dags att fisken skulle ge med sig. Mycket riktigt var kraften och viljan slut för firren, den här gången.

Jag sänkte ner min ena hand under fisken och lyfte upp den en bit fortfarande så låg den i vattnet. Flugkroken lossnade snällt, fisken fick ta igen sig i mina händer.

Denna vackra fisk var en värdig fighter och skulle absolut få sin frihet åter. Gälarna började pumpa rytmiskt, syret och krafterna började sprida sig i fiskens kraftiga och långa kropp.

Där spratt det till i den och med några kraftiga slag med stjärt fenan simmade den som synes oberört ut mot djupet i tjärnen.

Jag satte mig ner och andades djupt några gånger tills mitt hjärta slog i normal takt igen, åter fick jag en upplevelse och ett fint fiskeminne att plocka fram när jag som mest behöver att så göra.

 Team Mörrhöle



Gröngölingen



Lax Baronen broder JJ



1 Baron, 1 lax och en Gröngöling på samma bild.
Vem som är vad, får ni gissa själv.





Världens godaste nödproviant.



Maelhåggån, inte Mörrhöle. Se och hör det nu Gröngölingen.



Nacken vid Maelhåggån.



Broder JB.



Ett kast efter ett och samma upplägg, hör upp nu ni som påstår er kunna det här med att fiska lax.
Broder JB läxar upp och demonstrerar.



Gladve, broder LÅ.



Σψξψψψψψψ¤¤¤!!!



Ge dig nu!!!!!!!!!!



Team Building 2009

Bullens pilsnerkorv, det blir man glad av.

Varma är dom också.



Andas ej på korven, se hur den viker ner sig för att undkomma.



Vad är det som händer????????



Veckans Bartender!!!

 Det obligatoriska grupp fotot, får jag presentera "Team Mörrhöle"

/Vi ses snart gubbar.

<°(((><

 Spännande mörker fiske samt drillning av Broder MN.



Synd att drömmen inte blev till verklighet, förbannade Papparatzi som jämt skall vara i farten.



MN gör sitt bästa vid stryket på Øya.

Villken delikatess vill Laxen ha, mån tro?



Där satt den!!! och där släppte den ψψψψ!!!!!



Broder JJ visar hur det skall gå till.



Blodet och livet rinner sakta men säkert ur fångsten.



En vanlig syn, denna vecka.

<°(((><

Det var det!! En vecka går så himla fort. Våran laxfiske vecka är till ände, längtar redan tillbaka till Orkla och Norge.

Vi var 6 förväntansfulla fiskare som for väster ut till grannlandet Norge, efter att hört rapporter om laxar som bet på det mesta man hade att erbjuda dem. Vi skulle fiska efter ett gäng grabbar som vi hade kontakt telefonledes dagarna innan vi for iväg. De hade fångat fisk och tappat många fler, det lät som om det var värsta laxa racet i älven.

Vi kom fram i slutet av en riktigt varm period med strålande solsken och ljumma vindar. Vädret byttes snart till regn och kalla vindar, jag har aldrig upplevt mer omväxlande väderlek.

Regnet, åskan, solen och vinden turades om att i olika grad uppenbara sig för oss. Förutsättningarna att fiska kunde variera med 5 minuters mellanrum, ibland var det allt på en och samma gång förutom snö och hagel vilket jag tackar högre makter för att vi slapp.

Årets lax team bestod av broder JJ, DR, LÅ, MN, JB och jag som broder D och jag döpte till Team "Mörrhöle", efter att JB uttalat Mörrhöle och namnet föddes. Blir vi samma gäng nästa år som är troligt kommer namnet inte ändras.

Vi mera rutinerade fiskare hade en adept med oss i år som aldrig fiskat lax tidigare, och mer lättlärd och intresserad flugfiskare får man leta efter. När halva veckan gått kastade broder JB som ett proffs och kunde sträcka ut linan med efterföljande fluga över hela älvens bredd i ett enda kast. Skit bra jobbat, broder LÅ får verkligen sträcka på sig att han tog sig an en gröngöling på bästa vis.

Åter till fisket, gröngölingen var inte sämre än att han lyckades kroka i en stor och elak lax som gjorde ett ut ras nerströms älven och innan JB hann blinka var backingen synlig i spöringarna.

Synd som fan att flugan lossnade ur laxens käftar och gick förlorad för JB, men det var en liten fingervisning till gröngölingen vad det är för krafter en lax besitter och kan göra med dem.

På kvällen i huset hade gröngölingen spännande saker att berätta om hans första kontakt med laxen. Samtidigt som det var kul att se och lyssna på hans berättelse kunde jag inte låta bli att verkligen tycka synd om honom, han om någon var värdig att få upp laxen på land.För mig blev det en ny bekantskap under veckan, det blev fiskesträckan Øya.

De andra två polerna har jag fiskat tidigare men likväl så är de spännande att fiska dessa.

För att summera veckan blev fångsten så här:

Broder "STOR MINKEN" JJ =   8/8   Lax 2,5kg

                                                    10/8   Lax 3,5kg

                                                    11/8   Lax 5.0kg C&R  

                                                    12/8   Lax 8,0kg

     
©Broder JJ, fotograf JJ & MN.
   
©Broder JJ, fotograf JJ & MN.

Broder "Lill minken" DR         13/8   Lax 9,0kg C&R

Denna lax som broder D lyckades fånga på enhands flugspö var silverblank nästintill nystigen, nyligen hade lusen släppt sitt grepp om den. En vacker honfisk på 9kg som efter fotografering fick simma tillbaka till älven och friheten. En dramatisk och spännande fight för mig att följa som åskådare, laxen var överallt i polen. Höga språng upp i det blå för att i nästa stund landa med all sin tyngd i kaskader av vatten, ett tag trodde vi båda att laxen skulle fara upp på stenhällen på andra sidan älven.

Broder D gick vinnande ur matchen och jag kunde med ett fast grepp om laxens stjärtspole stranda den vackra laxen till min och D`s stora förtjusning, seger ruset var mäktigt och värmde våra hjärtan. 

Denna känsla går ej att få hejd på, inte på något sätt som jag vet om i alla fall.

Orkla, vi ses nästa år igen.

Er fiske bröder vill jag träffa snarast vid någon tjärn så snart det bara går.